Sovrummet går i cirkel,

ensam med sig själv

ligger lägenhetens invånare

och minns allt som

skulle utspela sig på rad

likt ännu osända ord,

oktobers bytta garderob

värmande samma bröst

som kunde blivit två, om

ej väggarna vore runda

Arbetshörnan går i triangel

likt vässade vinklar

i dynamisk dragkamp,

upp mot taket stretar trappan

till drömmarnas topp

där den boende tror

sig redan befinna sig

överblickandes hela skrivbordet,

fast egentligen kvar i dramat

mellan golvets basala ben

- tycker sig det ena längre

än det andra, medan snarare

båda värderas av det tredje

Hallen går i kors

från igår kväll till imorse,

försöker fördela rummen jämnt

men de vill ta varandras plats

och kika genom den stora, svarta spegeln

på hur mor- och farföräldrarna

skulle ha inrett dessa lätt

bevingade vrår, såvitt de hade

känt sina barnbarnsbarn

Köket går i kvadrat,

ett konstant instoppande

av trygghet i askar och skåp,

ett konstant utplockande

av trösten hos mackor och mat

- sålänge bordet står på fyra ben

bygger ryggtavlan allt bredare

fönsterrutor till rektanglar

Toaletten går i spiral

sina ändlösa återbesök,

varierande varvens dimension

mellan handtvätt och tandborst

snurrar hyresgästen bort

till badkar och tar sig sensuellt

igenom vartenda lager,

tvålar och tvagar och trollar

tills ny sol strålar på mysterium;

ur vad som måste vara

någon innersta, dold kärna

roterar virveln vidare