I mörka natten
trotsade jag fasan
för att lägga min kind
emot karmas hand

Lita, lita, våga lita på
att det jag sått
en dag ska bära

Å jag som alltid drunknat
står så med ens i brand
Så varm, min pitta, min ebenholts,
min Sally som för mig genom mörkret
Så mjuk i pälsen, så mjuka händer,
så varligt hjärta
som lägger mig på bädden

Förlåt, jag var så rädd, jag trodde
att du var nån annan, en gast
ur mitt förflutna
Men shh, var lugn, vi är inte
det som varit, och du har sått din karma
precis som jag

Så låt mig svalka, vara din vata, ditt gullregn,
din moders famn som höljer dig i trygghet,
så som du är, varken mer
eller mindre
Du får vara, brinna, streta, tävla,
gräla, vila, glöda
Du duger, räcker och betyder
både när du kämpat och
när du inte orkat stå
Du får, du kan, jag ser, och du
behöver inte, måste inte,
men om du vill
så ja,
jag behöver dig
och jag blir glad för varje liten sak du gjort
för att jag
ska kunna stå och gå,
springa, flyga, sväva

Ja, du får
bära mig i dina starka armar
så långt du vill, så långt du orkar,
så långt du kan, och när du
behöver mig
så lägg dig ned och vila i min skugga,
omsluten av allt detta
Som du jobbat för
Som är ditt
För allt ditt slit, för allt
du slagits mot och krigat för
För oss,
vårt jag och du, vårt nu
Min svala vind
runtom din brand
Din kind
mot karmas hand