Ensam och osynlig känner jag mig inombords
En person som vandrar jorden fram
Och som ännu är oupptäckt av världen
Men ack så gärna önskar han sig synas
Av världens befolkning

Ingen ser hans tårar utmed kinden
Som ständigt rinner i strilar
Eller mörkret som inombords bär
Och som konstant växer sig starkare

Hur tar man sig framåt i livet
Hur går man ifrån att vara ingen
Till att bli någon som finns

Ensam och övergiven i mörkret
Där blotta tanken på dröm
Är mer verklig än våran fysiska kropp

Bortglömd och hatad, älskad av somliga
Kämpar på som att morgondagen var nära
Och sätter käppar i hjulen emot dom
Som vågar stå sig stark i hans väg

Tragisk och olycklig är skalet
Men ändå så stark i själen
Fast utan hjälp från omgivningen
Kommer man ingenvart i livet

Ensam och osynlig växer jag mig starkare
Ensam och övergiven övervinner jag rädslan
Bortglömd och hatad, men vinner sakta era hjärtan
Tragisk och olycklig men fyller sakta på skalet
Med lycka och kärlek när jag framåt går