Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
(Northbound, norrut 23 – 24 October 2023)


Vardag i Sammelsurien, 020 - Everyday in Jumbleorium, XX


A – as I waited


As I waited
on the platform
in the black October evening,
a massive, thunderous, windowless freight train,
blind with wrath,
its headlights exploding in my eyes,
killing the darkness, blocking my senses,
came charging
at a mad speed,
giving me no time
to get the hell out of the glass booth
and take cover;
the opening facing the rail, too close for comfort

I crouched, hands over my ears,
pressed against the glass,
facing the blasting intimidation of relentless motion,
the tall, ferocious, alien machine reaching me
with a bang
that shook the booth,
pressing by,
the tall freight cars rising up above
in their drum beat passage,
their collected power, might & velocity
incredibly menacing;
death & nothingness putting on a close call
where a soothing, zen-like silence had been the spirit
of the night
just seconds before;
the booth swaying & creaking
during the horrendous power demonstration
that made me feel my insignificance
in every nerve of my body,
until it just as suddenly stopped
when the last railroad car had passed,
leaving a just as preposterous silence,
as if nothing had happened,
right beyond the passing, passing, passing
of a hellhound machinery
banging by in the spirit of a Harry Martinson goldonder
heading for the tundras of Mars;
a power & might
so beyond any human strength & stubbornness
that all one can do is invent a god,
ever crueler, ever stranger


B – I have the whole car


I have the whole car to myself,
the wide open traveller's space gasping for folks
in a dreamtime journey
through a black night that rushes backwards outside;
anonymous time units occupying the empty seats

The train screeches through the darkness
like some imagined prehistoric creature
snaking past dark shadows with fiery eyes;
buildings of autumn

I'm at the outset of a real life journey,
darkness spilling over att 200 km/hour


C – the northbound train



The northbound train staggers
up the forests
like a drunkard;
smells like a urinal
in Alcoholic Downtown Stockholm Bumtown,
European mountain hikers,
not believing their noses,
being used to the high quality trains
in the rest of Europe,
not quite understanding
how a reckless company
like Norwegian VY can be allowed
to run this one & only high profile rail
up to Lapland and the mountains,
and likewise cities like Luleå & Kiruna,
with theor rundown cars from the 1980s,
with no service being performed
on these falling-apart cars,
the toilets a smelly disaster of shit & piss,
sometimes dirty linen
and hardly any cleaning personell

VY is obviously sucking the last dollar
out of this destination,
the VY toilets either clogged up
or smelling like urinals

D – natten är en farsot


Natten är en farsot
längs rälsen;
sotig, jihadiserad

Toaletterna står rödlistade,
övervakade
av den tunga rörelsens framtvingade helighet

Vartefter
tar orter med hotfulla namn ledningen:
Kramfors, Brasilia, Nok Kundi

Galgarna väsnas borta vid fönstret,
som en förströdd John Cageensemble
i en torrsprucken garderobsliturgi

Tågsättet tågar på sitt sätt, tätt
mot underlaget
genom ödets marker; ödemarkerna;
rälsens stålbordun alltför tung
för mänskliga förhållanden;
en tvungen fortsättning på en mörk tanke,
bordlagd, banlagd
kl. 4 på morgonen;
sökljusen på i kupén

VY-toaletterna harklar sig, kräks,
pissoarmaniskt stinkande
genom det avlånga, avlägsna folkhemmets övergång
i en räcka hämnder
på tigrinja & farsi, arabiska & Rinkebysvenska;
blodskuldens Allahu Akbar

Om & om igen
måste HÄR & NU bevisa sig
och få bekräftelse

Natten är övertygad & bestämd,
rituellt sparsmakad & farlig;
varje meters tvångstanke fulladdad
med elektricitet
från Harsprånget & Porjus, Messaure &v Ritsem,
vattnets kraft bestulen på vägen mot havet

Religionerna går vilse i storögda verkligheter

Efternatten sluter läskpapperstätt
mot hudkostymernas pergamenterade totemtomtar

Tåget tvekar inte en sekund;
rälsen lika enspårig som Jehovas Vittnen
vid Åminnelsekannibalismerna i Rikets Sal

Oförsonligt vrålögdt stupar nattåget
genom tunnlarnas tryckkammare,
trumhinnorna inåtbuktande i Homo sapiens skallstrukturer,
följande - till punkt & pricka -
rådande fysikaliska lagar

Resandekropparna far ensamma
genom sina samhällen, väl avgränsade
i sina taktiliteter,
allt oändligt sammanflätat,
begrundat
på platser i universum - mänskliga hjärnor -
som utgör fokaler för Kosmos självbespegling;
en ond ångest
som driver tågen upp i landet;
en för alla och ingen för nån

Skitnödigheter
är ett kluster
genom vagnarnas kupéer
fem i fem på tisdagsmorgonen
vid Örnsköldsvik,
men resenärerna ligger i sexpack,
instuckna i de stinkande 80-talsurinoarernas pärlband
i VY:s gangsterverksamma Norrlandståg,
ingrodda i pissnödigheternas 40-åriga avsmak;
priset för Norrland;
en svensk koloni på bristningsgränsen,
bortom vilken Stockholm är ett nödläge
och ett dåligt skämt,
synnerligen uttolkat av Hooja
i en lysande räcka stilistiska skarp-synt-heter

Gryningen bryts upp
i sköra bjällror
och rälsens hallucinatorium;
technorytmer ur smartphonesuppvaknanden
och sammanlagda nattologers mentalmarinerade,
mortalmanierade mil

Ljuset
kryper
småningom
på oss,
bygger in oss
i våra uppfattningar
om oss själva, om igen,
med små förändringar
strax innan Bastuträsk

Det dova mullret
är allt livsuppehållande
i detta ovissa livsuppehåll

Huskroppar man satt ut
i utsatta områden
frontar de utsatta,
fråntar de tillsatta all heder

Skogarna i Norrland
är fullständigt ärliga

Nätterna vrider sig i svärta,
dagarna är skendräktiga




Fri vers (Fri form) av Ingvar Loco Nordin VIP
Läst 47 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2023-10-25 19:50



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Ingvar Loco Nordin
Ingvar Loco Nordin VIP