Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
27 oktober 2023


Andevillkor

Väsendet utan namn och form
bildar sig själv i vårt sinne.

Ur jorden tog
krukmakaren oss
och fyllde leran med liv.

Livfyllda stjärnor
liknade glimten i besten
och vi sänkte brått blicken,

blundade och glömde
för stunden bort oss själva
mitt i midvintermörkret.

Vitkar och siare satte sig ned
och lyssnade på tystnadens tal

för att därur finna
vatten i torr brunn,

svar på folkets frågor,
själens skallgång efter
ögonens osynliga väsen,

och vad de fann var
ett flöde bortom ödet.

De reste
bortom tanketemplet
tillbaka till stunden
innan tiden föddes

och berättar
sedan för andra
vad de inte förstår
utan att själva resa
till samma mål.

Tystnaden
talar om rötter
som väntar på oss
att vårda våra liv.

Häri går människans cykel,

likt trädets ringar i varje ny tid
far de ut i riket bort från mitten,

men befinner sig alltid
runt stommens kärna,

även om bark har blivit
hjärtats fattiga föda.

De behöver bara
vända blicken inåt

och färdas
längs själens rötter

till den källa
som fyller allt med liv.

Där finner vi
midsommarsolen.

Det är den vi är
när vi inte är här
som falska gestalter.

Rör ljuset
och fingret försvinner,
men du blir mer hel.

Den som vidrör solens frö
är alltid samma väsen,

för innan föreningen
förintas allt annat.

Det är villkoren
som står ristade i anden.

Krukan går på egna ben
när den minns händerna

i jorden och elden
som famnade formen den blev.




Fri vers av KPJ Sundquist VIP
Läst 53 gånger
Publicerad 2023-10-28 15:20



Bookmark and Share


  Tomas Sofia Johansson-Jonsson
många klokskaper

i denna epik <3
2023-10-28
  > Nästa text
< Föregående

KPJ Sundquist VIP