Man skulle kunna anta, kanske,
att läsandet
av Göran Rosenbergs Ett kort uppehåll
på vägen från Auschwitz
skulle uppväcka stora föresatser i sinnet,
sätta mig på rätt och rättfärdig kurs
längs den smala vägen;
få mig att avge vidlyftiga utfästelser
- men jag tar min tillflykt till småsaker;
hur det glesa snöfallet efterhand täcker förstutrappen;
hur katten ligger hoprullad i fåtöljen, morrhåren ryckande
i sömnen;
hur jag omedvetet flyttar benen under pläden,
utan vare sig planering eller schema,
och hur en tanke följs av nästa,
samt hur den sista tanken innan denna text
hade att göra med Silvertärnan (Sterna paradisea),
som flyger från Antarktis till Arktis och tillbaka
varje år