De har terroriserat dig ända sedan i 7:an. Nu två år senare trycker de som vanligt ner ditt huvud i den skitiga toaletten och spolar.
Din klassföreståndare viftar bort saken nonchalant med ett leende och säger till dig
att du måste börja tänka positivt och optimistiskt och sluta gnälla för småsaker,
och att du är tvungen att sluta ljuga ihop historier för att omgivningen ska tycka synd
om dig. Dina plågoandar har skurit sönder däcken på din cykel för femte gången och
sista skolbussen hem har gått. Du går hem
och det tar tre timmar. Hemma får du en rungande utskällning av din nya styvpappa.
När du berättar om mobbingen så bara fnyser
han och hon som ska föreställa vara din mamma. Du känner dig väldigt ensam, liten och svag. Dina storasyskon behandlar dig
som luft. Du har inte gjort något som helst dumt och fel tänker du när du lyssnar efter rösterna inne i väggen. Du har inte alls mått
bra sedan din pappa tog livet av sig för fem
år sedan men det är ingen som har lagt märke till det. Alla har mycket viktigare saker att fokusera på. Dina betyg har rasat vilket har
läckt ut till dina demoner som skrattar åt dig.
Du har börjat att känna dig konstig i huvudet och några tjejer i din klass gör narr av dig.
Skolpsykologen ignorerar dig och manar dig
dig till att ta dig i kragen och rycka upp dig.
Det är 1980 på hösten och din cykel är stulen.
Du har en enda vän, en tjej i åttan, och hon är också väldigt hårt mobbad. Hon är helt klart gränspsykotisk liksom du men det vet ni ju
om själva. Hennes mamma är heroinist och pappan har liksom din pappa begått suicid.
Deras hem är en soptipp och hon sover på
en tunn madrass i källaren. Din styvpappa skäller ut dig igen för ingenting. Mamma är lummig på stesolid. Rektorn på skolan skällde ut dig och sade att du måste skärpa till dig. Han förnekade också att det förekommer någon mobbing på denna fina skola. Du spelar bordtennis men tränaren tycker att du är alldeles för dålig. Styvpappan har tagit hem ett förkrympt huvud från en sydamerikansk indian som han placerar i fönstret på ditt rum. Mamma hon skämtar och glammar. Dina storasyskon hånar dig och stjäl saker från ditt rum. Du känner dig liten, svag, dum, totalt misslyckad och väldigt ensam. Det ryktas på skolan att du är bög vilket gör att du blir mobbad än värre. Din klassföreståndare bara skrattar överseende och nedlåtande. En kväll så har du och din enda vän Siri fått nog så ni lägger er på tågspåret tillsammans hand i hand. Dina storasyskon fnissar på din begravning och mamma och styvpappan sitter och tänker på viktigare saker, hur de ska kunna roffa åt sig alla dina pengar som du ärvde efter farmor och pappa. Vad dåligt det går för ÖSK i Superettan säger styvpappan på kaffet efteråt och alla börjar att gapskratta. Stark och glad ska människan vara.