Ett lockrop över sjön får mig att stanna opp
Jag står på stigen på berget, dit jag så ofta flytt med känslorna
Byn vadar i kvällssol -
länsgränsen och Midtjá mot väster
vindkraftverkens vita skelettdelar mot öster
De vibrerar i väggarna trots avståndet, håller sömnen orolig

Vi har redan gett älvarna
Det känns gövvut att vi även ska ge skogen
Ge granarna där skogsrenen söker svalka
Ge grenarna där rajan spanar efter faror

Mirdjöreln knarrar när den flyger över mig
med sin långa vadarnäbb
Jag lär den nya katten hitta längs stigen,
vill att skogen ska vara hennes så som den alltid har varit min

Ett lockrop över sjön
Det blåa berglandskapet
byn som skiner i kvällssol