Vi är ett folk av minoriteter

Kanske talar vi olika språk men förstår vi varandra
Vi härjade aldrig emellan grannar, byar, grupper
Ni drev oss till det
Splittrade sïjddan
La ned skolor, sjukvård, konsum
Separerade oss
Fick oss att känna desperation

Vi började misstänkliggöra våra vänner
Det var ni som tog hit rasismen
Ni som spred osanning om olika typer av folk
Att det fanns
Som om vi int alla var samma

Det fick fäste i landsbygden
eller allt är väl landsbygd här
Våra städer räknas knappt ens som städer för er
Universitetet byggdes
för att gruvan behövde ingenjörer
SD vann mark till och med i Västerbotten
Dessa röda sedliga trakter
Våra stolta traditioner

Allting mina förmödrar slitit för
Vart till malm
stål, trä
Vart till jobbchanser att jämföra
att konkurrera
Vart till spriten när kroppen värkte och protesterade
När monotonin och kylan vart det enda i livet
När tungomålet förbjöds att talas

Men vi var alla samma
Vi var alltid samma
Vi väljer att leva under motstånd, denna kontext som ni har satt oss i
Vi uthärdar och vi reser oss

För vi har aldrig tillhört män i söder