Låt kvällsljuset brinna på nattdukens kant
vid fönstret mot höstlövens boning
I nattsärken stöd dig mot ryggen bekant
från möbeln, din tron i din våning
Befria de lockar som gömts under hatt
i dagen och aftonens dimma
Snart stundar det vila i drömmarnas natt
men innan, en frihetens timma

Din dag, som var glättig och inte av vikt
för alltid du låter passera
likt droppar av regn vilka skymmer all sikt
och tvunget du måste forcera
Vid kvällsljuset blir du en yster poet
vars stil skulle kallas av andra
för hopplöst romantisk, rent av obsolet
om in till dig kunde de vandra

Låt fötterna dansa med tårna i sväng
en vals till den tänkta musiken
och föra dig sedan med toner i säng
och vagga till sömn med rytmiken
Om stillheten talar du höra nog skall
Min vän, passa på, du vars ande
som skapar dig orden när dagen är all,
om tvekande kanske förrann de

Låt nattglaset gnistra till rutornas fukt
och blända dig, följa ditt finger
som rör vid din fjäder, en skön akvedukt
för bläcket, som sjunger och ringer
Och måste du glänta och släppa in blåst
att säker bli på att du lever
så gör det, ditt fönster är minst av allt låst
Blott ånger i djupet sig gräver.



15/10 2023