Kanske kunde vi inte lämna efter oss mer
Men vi gav eftervärlden
Det bästa vi hade
Det var vårt bomärke
Av den röda färgen
Som tog så lång tid att blanda till
Och som vi knappt hade råd med
Att många av oss gick under
På vägen dit
Av den sjukdomen
Som de som kallade sig kristna
Hade med sig
Visar sig på denna sten
Som våra stenhuggare
Mejslade ut under stor vånda
Men det förstår ju inga andra än vi
Men vi ville ju lämna efter oss något
Som talade om att
Vi en gång funnits till.

Våra efterlevande
Förbinder dock våra bemödanden
Med sina
Religiösa symboler
Och tror det är ett kors

Sanningen var att vi hellre
Hade huggit av våra händer
Än att rista något
Som tillhörde dem
Som kom att utplåna oss som kättare

Vi hade vårt
Varför lät de inte oss ha det?