Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

2dec23

 

 

 

 

vintermorgon, ljuset väller in genom fönsterna på den södra sidan av lägenheten, i parken nedanför ser jag en man som är ute med sin hund och sitt barn som åker pulka, ljuset är nästan överväldigande, jag tar på mig mina skor och min jacka, jag står innanför dörren tills jag kan höra att grannen har gått in till sig, sedan tar jag en promenad genom parken ner till systembolaget, Helsingborg är ödsligt, det är inte många människor som rör sig på gatorna, kanske har de flesta börjat handla på det stora köpcentrumet utanför staden, eller så har inflationen ätit upp deras pengar, på systembolaget tar jag en låda vitt vin och betalar, det är skönt ute i luften, jag går upp för backen tills jag kommer till parken igen, går upp till mig och lägger vinboxen i kylen, jag tänker ofta på Florida, att jag längtar dit igen, det smaragdgröna vattnet i mexikanska golfen, den mörka fenan på någon delfin som ibland kan skönjas några meter ut i vattnet, att sitta i en solstol och dricka frozen margarita och läsa en bok, hemma i vardagsrummet häller jag upp ett glas vin och sätter på tv:n, kollar lite på längdskidåkningen , damerna är bra men herrarna har ett helt annat läge med den  breda norska konkurrensen, jag tänker på Peking, att jag bor i ett bostadskomplex utanför staden, att jag jobbar i någon närbutik med förkläde där jag om dagarna hämtar varor på lagret som jag sen ställer upp på hyllorna, jag tänker att jag lever i en stad där jag inte förstår vad någon säger, där jag är en skugga av en person, en fysisk kropp som sitter på en parkbänk i Peking och tittar ut över det ofattbara, jag såg Breaking the Waves i helgen igen, kanske är det Lars von Triers bästa film, det går inte annat än att internalisera Emily Watsons rollkaraktär, man tar med sig henne, lägger henne i en liten ask och bevarar henne nära hjärtat, det är en underbar film, man förnimmer Tarkovskys tongångar, att det är tydligt att Lars von Trier  var en av hans adepter, men att von Trier är en mer bohemisk och dansk version av Tarkovsky, jag tömmer diskmaskinen och torkar av bänkskivan, det är fortfarande ljust ute, bakgården ligger nedsänkt i tystnad, några skator hoppar runt mellan grenarna i ett av träden, jag brygger en kopp grönt te med ingefära, bara vintern kan vara så här fridfull, jag sätter mig en stund vid datorn och skriver, men det mesta blir bara skit, istället går jag upp på vinden och arbetar med en byst föreställandes Horace Engdahl, bysten är vit och gjord av plastisk gummi, i huvudet finns en processor som kan kontrollera munnens rörelser, jag kan få den att tala med Horace Engdahls röst, när jag är klar med den ska jag ställa den i vardagsrummet på en piedestal och låta den inbyggda AI:n tala som Horace Engdahl om litteratur, och medan jag sitter i min blå fåtölj och dricker en vodka och röker en cigarett så ska bysten upplysa mig, göra mig medveten om litterära fenomen och företeelser, tränga in i litteraturens väsen och dissekera det som en fågelhjärna, när jag jobbat en stund på vinden så går jag ner igen och häller upp ett glas vin, sätter mig framför tv:n och kollar på skidsport, jag tänker på Florida igen, det gröna vattnet, palmerna längs vägarna, neonlamporna som lyser upp boulevaderna på kvällen, i ett annat liv ska jag återfödas som en sjöko, ligga och bara flyta i det varma vattnet tills en fisk simmar in i munnen, ligga och flyta under de svala, gnistrande stjärnorna, den underbara tystnaden som breder ut sig över den mexikanska golfens midnattsblå vatten,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 




Prosa av Androiden VIP
Läst 65 gånger
Publicerad 2023-12-02 14:35



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Androiden
Androiden VIP