Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Den annars så orubblige Krister


Vi sågs på ett café. En blinddate. Du ville ha Latte. Du öppnade munnen och skulle just inleda någon form av dialog i detta magiska möte när jag avbröt dig.

Jag lyfte mitt finger mot läpparna och formade ett ljudlöst ”schhh...”.
”Innan du säger något skulle jag vilja högläsa en novell för dig. Är det ok?” ,frågade jag. Du nickade jakande, nyfiken på vad jag kunde ha i sinnet. ”Ok, då börjar jag då...”


”Det var högsommar och vi i Kumla dykarklubb hade åkt ner till Lysekil på västkusten för att dyka. På eftermiddagen var vi tre grabbar som hade lite tid över för att upptäcka den närmaste omgivningen. Ulf, som alltid skulle vara störst, bäst och vackrast. Ja, han ville i alla fall att vi andra skulle tro att han var det. Han hade en förmåga att alltid överdriva sina bedrifter så vi övriga alltid blev så trötta på honom. En gång lånade jag honom en bok. ”Makt som hobby, eller konsten att flyta ovanpå”, Tönis Tönisson. Han blev aldrig människa igen efter
att ha läst den boken.

Nåväl, Krister var med också. Krister var alltid den lugne, stabile killen som aldrig sa ett ord i onödan. Sa han något så var det alltid en välriktad dräpande kommentar om livet självt. Och det hördes att det han sa, det hade han grunnat på länge. Det var som om han hade ett enormt lager av färdiga repliker. Alla färdiga att plockas fram vid rätt tillfälle. Och sedan, så var det jag. Och mig, ja mig kommer du förhoppningsvis snart att lära känna.

Det var gassande solsken och vi hade kommit på den vansinniga tanken att vi skulle hitta en lämplig vägg att ta oss uppför. Ja, du vet säkert själv hur det kan se ut på sina håll längs västkusten. Mycket klippor och klippväggar är det.

Efter en del letande hade vi till slut hittat en lämplig vägg att besegra. det var en sträcka indelad i två etapper. Längst ner var vattnet. Ungefär en decimeter under vattenytan sträckte sig en stor vågrät stenplatta sju åtta meter rakt ut i havet. Uppåt sträckte sig väggen tio meter rakt upp till en klipphylla som inte var särskilt bred. 30 centimeter, kanske.

Därefter fortsatte väggen ytterligare femton meter lodrätt upp mot himlen. Vi hade funnit vår utmaning! Det var dit vi skulle ta oss. Till toppen! Efter mycken möda och mer besvär än vad vi kunnat ana lyckades vi ta oss upp till den smala avsatsen som delade väggen i två delar.

Jag kände hur solen hettade i ansiktet. T-shirten satt redan slickad längs ryggraden av svett. Och snart hade vi påbörjat den andra etappen. Ingen av oss hade någon som helst säkerhetsutrustning. Ett felsteg och vi skulle falla handlöst 10-15 meter rakt ner på den hårda kalla klippan strax under vattenytan.

Ulf var först. Han skulle ju alltid vara först så det var väl ren viljestyrka att bräcka oss andra som drev honom uppåt, uppåt. Därefter kom Krister. Alltid lugn och metodisk. Beräknande och tyst.

Jag stannade till på klipphyllan en stund och lät de andra få komma upp en bit innan jag fortsatte. Jag vände mig om och tittade utåt, mot horisonten. Längst bort var gassande soldis och på havet glittrade vågorna. På håll kunde jag se en del båtar. Stora lastfartyg och lite mindre segelbåtar. Alla omedvetna om vår vansinniga klättring.

Jag tog ett djupt andetag och fortsatte sakta min klättring uppåt. Jag älskade att klättra. Det handlade om styrka, balans och kick efter kick av adrenalin. Men mest handlade det om makt. Makt att av egen kraft besegra naturen.

När vi var ett par meter från toppen hände något. Jag hade Krister strax ovanför mig och jag hörde plötsligt en förändring i hans andhämtning. Han började andas snabbare och snabbare. Plötsligt började han prata och snyfta osammanhängande.

En helt ny bild av den annars så orubblige Krister växte fram. Jag såg hur hans händer började famla fram och tillbaka efter nya och bättre grepp. Hur hans svettiga händer gled på den platta ytan på väggen. ”Jag klarar inte det här, jag klarar det inte, vad skall jag göra?”. Hans snyftande gjorde både mig och Ulf alldeles skräckslagna. Jag tittade uppåt och såg hur Kristers ben började skaka helt okontrollerat.

I den stunden, på klippväggen stannade tiden av. Vinden kändes tydligare än någonsin tidigare och jag frös. Min genomsvettiga hud var plötsligt iskall och mina sinnesintryck var på helspänn. Jag var med ens medveten och varje litet ljud och varje liten förändring i mitt blickfält.

Om vi stannar upp här så kan man ju fråga sig vad jag ville säga med det här då? Jo, två saker. Det ena är att människor inte alltid är vad de förefaller att vara. Vi visar upp nya sidor och egenskaper hela livet. Men ändå fortsätter man så lätt att betrakta alla andra på samma sätt. År efter år. Krister hade jag känt länge. Han var alltid lugn, stabil och pålitlig.

Det andra jag ville säga är att det är så svårt att fånga det ögonblicket när man känner sig som mest levande. För det inträffar oftast bara vid tillfällen när något håller på att hända som kan komma att förändra ens liv för alltid.

Undrar du hur det gick med Krister? Ja, Ulf och jag hade mycket besvär under en lång stund med att lyckas tala honom lugn igen. Men det gick till slut. Och verkligheten återvände så småningom till det normala. Han tog en annan väg upp och vi lyckades alla att besegra den klippväggen. Men jag tror att, under vår fortsatta bekantskap klättrade Krister aldrig nån mer gång. ”

Därmed var isen bruten men inte förtrollningen.

Vi ägnade resten av kvällen åt att berätta små historier och sakta måla upp små bilder av varandra. Levande bilder som förändras om man inte glömmer bort att livet inte är stillbild utan ”live”.

Snart var kopparna tomma och servitrisen var plötslig en städtant med moppen svepandes över golvet som en isprinsessa i en vacker balett.

”Kom så går vi” sa jag, och tog dig under armen. Våra steg knastrade dämpat i den vintriga natten. Vi vände oss sakta om och såg att dörren till cafét inte riktigt ville gå igen. Kanske var det för att hålla kvar förtrollningen en liten liten stund till...




Prosa (Kortnovell) av zwitch VIP
Läst 32 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2023-12-07 23:30



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

zwitch VIP