Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

One night stand!


Ibland funderar jag på om jag är född i fel århundrade. Inte ur alla aspekter naturligtvis. Samhällsutvecklingen känner jag mig en del av. Likaså den tekniska utvecklingen. För att inte tala om den intellektuella utvecklingen. Dessa är bitar av min tillvaro som jag känner mig delaktig i. Men den moraliska utvecklingen. Där är jag inte riktigt lika säker.

Jag brukar säga att de värderingar vi människor besitter, har präglats av vår uppväxt och formats av livet. Grunden är de värderingar våra föräldrar ingjutit i våra sinnen. Värderingar som sedan förändrats och kanske ibland omkullkastas av livet och de sammanhang vi ständigt möter.

Jag var 25 år. Jag bodde i Uppsala. Längs mitt liv har situationer briserat och präglat mig som små kratrar i mitt hjärta. Jag hade ett stort socialt umgänge. Både grabbiga grabbar att festa tillsammans med och goda tjejkompisar att dela livets allvar med. Jag var mångfasetterad och oberäknelig. Men full av liv.

En kväll var jag i Katrineholm(jag fattar inte hur denna obetydliga lilla håla kan vara ett sådant dominerande inslag i mitt liv?). Vi var kanske tio grabbar som skulle ut och festa. Jag anlände något sent till den utlysta förfesten där stämningen var hög. Precis som ljudet från de enorma högtalarna i ljudanläggningen låg stämningen liksom och dallrade. Precis under taknivå.

Ett glatt gäng hälsade mig välkommen med buller, ryggdunk och en stor och välblandad grogg (min bäste vän Roger ansåg att en välblandad grogg var mer än bara stark). Jag tog plats bland de övriga i sällskapet och på så sätt som fester ofta ser ut sitter vi där allihop med var sitt öl- eller grogglas. Hetsande tung musik dundrar från vardagsrummet och allteftersom alkoholen låter sig blandas i våra kroppar, stiger även röstnivån. Medan språknivån sjunker. Det som inledningsvis börjar som konversationer om jobb, sport och bilar tenderar att mer handla om ”Henne ska jag fan rövknulla så hon skriker högt och tigger om att jag skall sluta…” eller ”Hon fick suga av mig så jag sprutade henne i ögat! Sen lät jag det feta aset ligga där…”.

Jag vet inte varför vi killar blir sådär när vi är unga. Den kvinnoförnedrande jargongen är chockerande och idag ser den säkert ännu värre ut på sina håll. Vi kanske är så osäkra i våra mansroller att vi måste hävda oss mot varandra och blåsa upp vårt ego för att förstå oss själva? Könsidentiteten måste ju ha sina brister. Samhället ger sin bild av mannen. Våra värderingar en annan. Eller är det kanske så att vi är så osäkra på kvinnan. Vi distanserar oss för att vi inte förstår. Det andra könet blir till en fiende som skall förnedras och när vi är ensamma med henne blir vi så tafatta att vi inte vet vad vi skall ta oss till.

Kvällen fortskred och fram mot 22.00 ramlar vid ned till en av stadens dansrestauranger. Vi hade beställt bord och de flesta av oss skulle äta. Med buller och bång ramlar vi in och hänger av oss våra ytterkläder(förutom någon som alltid fått lite för mycket i sig och alltid är tvungen att ta ett eller tio varv runt kvarteret, bye bye med honom, säger jag bara).

Snart sitter vi vid vårt bord, precis intill dansgolvet. Maten har vi fått i oss liksom ytterligare några glas berusande vätska. Några av grabbarna har redan börjat sina inledande uppvaktningsritualer med flickorna på stället. Diskodunket flödar och hetsen efter en kvinna för natten ångar om hela sällskapet. För egen del är jag inte alls lika desperat. Min person är mer av lyssnande och iakttagande karaktär. Det sociala spelet roar mig så oändligt mycket mer än en tänkbar one-night-stand. Men jag är inte helt opåverkad av kvinnlig fägring. Under kvällen har jag fått syn på en söt liten uppnäst servitris. Hon har ett näpet litet dockansikte, stora mörka ögon och kolsvart pageklippt hår. Under kvällens lopp har jag lyckats med konststycket att utan att säga ett ord tala om för henne att hon är förtjusande. Ett magiskt skimmer är hon i denna för övrigt så dunkla, rökiga och högljudda lokal.

Hennes blick, lovar, retas och vill. Inga ord. Laddningen bara finns där. Timmarna går och efter ett antal varv på dansgolvet och mera öl har de flesta i vårt sällskap försvunnit. Kvar finns jag och Roger. Han är som vanlig mer än överförfriskad och hans, vid den här tidpunkten, tragiska raggningsförsök är så dråpliga att jag inte kan låta bli att förundras över att vissa kvinnor fortfarande faller för det. Kanske är det hans oerhört snälla hundögon.

När klockan är fem i tre utlyses sista dansen och som på given signal står hon mitt framför mig. Den undersköna servitrisen ser mig i ögonen och tar min hand. Något förvånad reser jag mig upp och för henne med mig i en lugn och lagom smäktande tryckare. Hon känns sval och fräsch. Hennes närhet är uppfriskande och min manlighet påminner mig bestämt om att möjligheternas kväll ännu inte är förbi.

Snart är dansen slut och hon tar sin hand i min. Nästan omärkligt placerar hon en knippa nycklar i min hand och viskar mjukt i mitt öra. ”Jag kommer om en liten stund.”

Alldeles häpen står jag ensam kvar på dansgolvet. På nyckelknippan står angivet en gatuadress och ett namn. Långsamt går hennes syfte upp för mig och jag tar mig snabbt fram till garderoben och kvitterar ut min jacka. Jag går ut i den friska natten med nyckelknippan i min hand.

Efter en stunds irrande genom stadens gator har jag hittat rätt adress. Jag tar mig upp till angiven lägenhet och låser upp dörren. Innanför möter mig en liten hall där jag hänger av mig. Jag går in i bostaden och ser mig runt. Det känns underligt att befinna sig ensam i en helt främmande människas lägenhet. Därför är jag försiktig och sparsam i mitt utforskande.

En liten stund senare kommer hon. Hon hänger av sig sina kläder säger hej och ser trött ut. Hon sätter på en kanna te och frågar om jag vill ha. Jag ser i hennes ansikte att hon är någon annanstans i tankarna.

Snart sitter vi mitt emot varandra i hennes vardagsrum. Hon pratar och pratar. Målar upp sitt liv och sitt arbete. Hon är trött och utarbetad. Jag lyssnar artigt och förstår att det är det här hon vill. Hon behöver prata med någon. Tömma ur sig sitt livs trötthet för att få ro i sinnet. Jag fortsätter att intresserat ställa frågor och hon fortsätter berätta. Medan tröttheten tar överhanden.

Senare fram på morgontimmarna är téet är urdrucket och den söta lilla servitrisen har somnat i soffan. Jag lägger mig tillrätta i en bekväm fåtölj och låter morgonen skölja sömn över min tillvaro.




Prosa (Kortnovell) av zwitch VIP
Läst 56 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2023-12-09 12:41



Bookmark and Share


  Tomas Sofia Johansson-Jonsson VIP
ah, inget sex.
var rädd för det.
bruka bli så töntigt.
intressant historia :)
har knappt varit full någonsin
1 gång på ett dansgolv
så det är ett annat liv för mig...
2023-12-09
  > Nästa text
< Föregående

zwitch VIP