December har ett eget slags tragik,
ett grafiskt mönster som i dikten språkar
i svart och vitt och versens rader tråkar                             
med snömoddsgrått i slaskig ordfabrik.

I svart och vitt går en sonetts grafik,
när råkor, kajor, kråkor, skator bråkar
på is och asfalt, ibland hus och kåkar
med krax och krås i vinglande trafik.

Men snart skall åter tändas hoppets båkar!
Snart skall de åter höras, trastens stråkar,
den gula näbbens pastoralmusik.

Och när den blyga näktergalen råkar
en vårnatt drilla fram sin flöjts mystik,
skall åter dikten stå av färger rik!