I tystnadens land, i grottornas sal
ringlar en rännil från hedarnas dal.
Vatten som silver med porlande fart
rinner mot fallet så gnistrande klart.
Hör ni? En vaggsång vid eldstadens ljus
och barnstora fotspår i gärdets grus.
Kvällningen hemvanda dofter beklä;
torkade örter och nykluvet trä.

I stillhetens ton, i stugvärmens frid
ligger hon trött med en nyfödd bredvid.
Lindad och matad i värmande famn
somnar en liten som ej givits namn.
Stjärnorna skimra och sorlande träd
bugar i vinden för liten och späd.
Världen är magisk och snart skall di se;
livet är Gudarnas gåva att ge.

I talarens stol, i köpmannens hall
vi säljer vårt ord som krams och kristall
men inget ger frid i samhällets spel
ty fel är där rätt och det rätta fel.
Sök dig till gården, till jorden och byn
ut till naturen till renkalvens bryn.
Lär dig att glömma vad än du har lärt
blott älska oändligt är hedervärt!

Vid kyrkorgelns ton blir mittgången fylld;
tårar och lycka - en framtid förgylld.
Prästen han talar om kärlekens pris
om barnfyllda år och framtida spis.
De grönskande fält där solen så klar
står i en himmel som längtar ett svar
svinner helt sakta när sommarn blir höst
även de yngsta hör vemodets röst.

På drömmarnas strand vi älskar en tid
trots dödens närhet i varandets strid.
Vi vandrar som gastar på härsket hö,
tiden bortrinner i gravkammarns kö.
Vårt nattliga verk och dagliga bröd;
tidlös är anden fast kroppen är död
finn så det eviga i varje ting
avstå allt guld i förgängelsens ring.

Vid trollsländans tjärn och havsvikens våg
syns svartklädda skuggors begravningståg.
De vandrar helt villigt mot gravens kant
för de räds av livets brist på garant.
Stjärnorna skimra och gråknotig ek
gungar i vinden för gammal och blek.
Världen är magisk och snart skall di se;
döden är Gudarnas gåva att ge.