Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Mardröm i blått

Dröm

Jag passade ett barn, en liten flicka.
Vi var hemma på vägen i min barndoms by.
Flickan sprang fort iväg från mig.
Jag sprang efter, det fortaste jag kunde. Stanna, stanna ropade jag, men bara inombords
Då blev flickan förvandlad till en klarblå blomma. Blomman flög iväg.
Sen var flickan borta.
Vad skulle jag göra?
Hur skulle jag kunna berätta detta för föräldrarna?
Jag var skärrad och helt förtvivlad.

Jag vaknade, olycklig och genomsvettig.

Men innerligt tacksam över att det var en dröm.
Tänk om det var en sanndröm?
Vad vill drömmen isåfall säga mig?




Prosa av Cikoria Blå VIP
Läst 52 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2024-01-21 22:09



Bookmark and Share


    Lena Söderkvist VIP
Tror att det handlar om att inte slarva bort vad man har. Intressant och vacker bild iaf.
2024-01-22

  Respons VIP
Kanske var det inte bara flickan som försvann utan också din barndom. Känns som igenkännligt existentiellt drama att springa efter något undflyende som aldrig kommer tillbaka. Det finns ändå något tragikomiskt i att hon förvandlades till en vacker blå blomma. Blå är ju hoppets färg. Bakom förlusten finns hoppet om något annat.
2024-01-21
  > Nästa text
< Föregående

Cikoria Blå
Cikoria Blå VIP