Alla dina bevingade sagor till trots,
mot slutet var även du blott en människa.
Föga oförväntat, men bara 60år, en aning tidigt.
Tiden är enkel på det viset, den ger lika lättvindigt som den tar.
Vissa förr, andra senare, och den gav mig åtminstone 30år med dig.

Plågad och hämmad, din ande var alltid full av oro och kval, i strid mot de demoner du höll för dig själv.
Men samtidigt tog du så lätt på allt, du levde som du lärde.
Jag hoppas du kan finna ro nu.

Sorgen betynger oss kvarstående åskådare, en vikt du ej längre behöver bära.
Den är för oss, det är vår gåva att få sörja dig. Så som du sörjt dina föräldrar. Så som våra framtida avkommor ska sörja oss.

Bekymmer, spratt och nycker. Oavsett vilka föreställningar historien demonstrerar så har inget av det längre någon betydelse. Hade det någonsin betydelse?
Så klart det hade, du har hjälpt mig bli den människa jag är idag, lärt mig så otroligt mycket. Jag är så tacksam för det.

Vi älskar dig och vi kommer sakna dig!

Vila i frid Pappa <3