Abdominis
Abdominis
Vaknar av ett oljud
Inte från stenfruktens
plötsliga stormar
Inte från tunnlarnas
knakande ängar
Utan från gryningens händer
Som febrilt krafsar
För att ta sig in till
Blodet
Abdominis
Klär på sig mörker
Inte av det lugnande
slaget
Inte av det ljuddämpande
materialet
Utan av muskelfibrerna
Som inte längre klarar av att se på
När vapen laddas
med solstrålar
Abdominis
Tar ett grepp om tiden
Inte för att bryta ned den i
småbitar
Inte för att bädda ned den i
träaskar
Utan för att motvilligt sitta kvar
Som dammet
På visarna som
snurrar
Abdominis
Lägger sig tillrätta
Inte för att samla ihop alla
skärvor
Inte för att kväva alla
klockor
Utan för att långsamt falla in i tystnadens
brus
Som stenkastare
Inuti en magsäck utan
dörrar
Abdominis
Vandrar målinriktat i
dagdrömmen
Och uppvaknandet kanske
kommer
Ur den kroniska huvudvärkens
sång?