Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Far dör

Döden var bara ett tunt andetag bort, märkte jag. Som en fjäder landade den, så lätt, så lätt.

Den mest bergfasta. Min skugga. Irriterande och älskad. Lufsandes, harklandes. Drar du handen bakom nacken. En man med toner i fingerspetsarna.

Käraste, du dog. Ja, faktiskt dog du! Och det var inte farligt. Men gult och inåtvänt, när sista blodet rann.

Med tusen graders ömhet såg jag. I en sista stilla gest blev du. Tidlös, vacker och skyddslös.

Sen, tystnadens mättnad. Och jag, ett svart hål, kvar.
Och samvetskvalen.







Fri vers (Fri form) av Hestia
Läst 20 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2025-02-05 09:05



Bookmark and Share


  Kungskobran VIP
Så fint och känslosamt
2025-02-05
  > Nästa text
< Föregående

Hestia
Hestia