Det bjuder jag på
Tänkte hon för sig själv, när hon återigen skymtade honom bakom gardinen i fönstret tvärs över gatan, den första dagen i maj.

Hon älskade att gå omkring naken i sin lägenhet.
Med brösten och valkarna guppande, blottade och dallrande.
Det var en väldigt befriande känsla:
Här bor jag!
Så här ser jag ut!
Jag är stolt över det!
Och jag gör PRECIS som jag vill..

Det är ingen som ser mig ändå tänkte hon till en början, eftersom jag bor längst upp.
Men den senaste tiden hade hon ibland snett nedanför skymtat skuggan av någon som gömde sig bakom gardinerna.
Hon visste att det bodde en äldre man där. Ensam.
De hade som hastigast talats vid vid något tillfälle. Han var trevlig.
Och väldigt gammal..

Just i dag var hon på ett mycket bra humör!
Solen strålade in från fönstren.
Hon satte på musik och började sakta röra sig till takten.
Fram och tillbaka svängde hon bakdelen..
Brösten gungade
Magen hängde med
Musiken fyllde upp henne
Hon var lycklig!
Och lite upphetsad över tanken att någon kanske såg henne..
Hon rörde sig lite mer utmanande
Bort från fönstret
Sedan dök hon retsamt fram igen
Dansade, svängde, guppade och böljade
Började röra lite vid sin kropp, njutningsfullt, lättsinnigt, dansade fortare och fortare, hon blev andfådd och svettig, gick helt upp i sig själv
När musiken tog slut var hon som i en annan värld och vaknade hastigt upp till verkligheten
Hon strosade nöjt in i duschen där hon tvagade sig noga och länge.

Det var inte förrän efter en vecka hon fick höra nyheten; Bengt i 34 A hade hastigt avlidit. Han hade hittats vid köksfönstret av hemtjänsten den där eftermiddagen 1 maj. Och en särskild sak pratades det om lång tid efteråt; att mannen som fann honom tyckte sig absolut ha sett ett brett leende på Bengts läppar…