Inombords gråter alla monster till svars
På deras grymhet och kalla yttre
Vi alla bär en fasad, en börda inom oss
Krossar glaset, ser blodet droppa
Vill inte höja glaset, finner inte ro att fira tillvaron
När alla monster gråter inombords
Är det kalla, hårda yttre vårat enda försvar

Ser in i mig själv, känner inte igen mig
Blickar bort, ångesten blockar min lycka
Ett monster, gråter inombords
Vi alla är barn till våran mor
Monstret vilar inom oss alla
Gråtandes lägger jag mig ner och plågas
Gräset är kallt av dagg

Inombords gråter alla monster till svars
Det är deras grymhet, kyla, som håller oss vid liv
Vi är tragiska myror i universums hörn
Monster, monster, allt jag i spegeln ser
Gråtandes, vågar inte visa känslor
Låser in sig i mörkret, stänger ute ljuset
Gråter, gråter tårar inombords
Men håller hårt på sin fasad
Råhet och styrka kräver känslokalla val

Ryter ifrån, plågas, monstret i spegeln ler
Demoniska ögon stirrar ut i intet
Gråtandes tårar i en symfoni
Plågande, ovetandes om framtidens bestyr
Mitt monster, monster, gråter sig till sömns
När ingen ser, det ingen vet
Håller monstrets fasad flytande över ytan