Är man utslagen i Sverige så är det alltför ofta kört. Här finns sällan nåd, barmhärtighet och medkänsla, ingen utsträckt hand. Ett svenskt mörker av självgod likgiltighet att gå under i. Kärlekslöshetens kyla biter in i själen och de frätande arroganta blickarna på stan. Jag är trots alla mina sumpade chanser och misstag lika mycket värd som er, men är man utslagen i Sverige så är det alltför ofta kört. Guds värme känner man sällan av här. Jag har skrapat ihop pengar till en öl. Jag har slutat knarka. Jag är på det stora hela en bra människa. Jag har förändrats. Men samhället är hårt, förutom Stadsmissionen. Jag längtar efter mina barn. Jag vill möta Jesus som så många talar om.