Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Den Anemiska Drottningen och Svältkonstnären

 

Den Anemiska Drottningen tog alltid hem halva portionen. Åt aldrig mer än tre tuggor åt gången. Dom säger att det är synd att slänga, att man ska unna sig. Men egentligen så var det mest för att få plats med vinet. Tre stora glas Frankovka gick bra. Det röda vinet fyllde kroppen som om det vore nytt blod. Värmde hennes frusna själ och satte lite färg på kinderna. Sen var det inte lätt att vinglande ta sig hem över kullerstenarna och spåvagnsspåren när man har ben som ser ut som stickor. Men hon hade kontroll över situationen. Hon mindes så väl Svältkonstnären där han satt i sin bur på Starometske Namesi. Det var en stor händelse när han anlände med Cirkusen till stan. Hon gick dit varje dag efter skolan och bara stod där och tittade. Kunde inte inte låta bli. Hon blev förtjust och äcklad på samma gång. Han hade något stringent och högdraget över sig. Naken och med bara halm att sitta på var han vacker men samtidigt ömklig att se på. Näsan var långsmal och fräknarna låg som ett guldregn över hans spända hy. Hon hade fascinerats av att se revbenen nästan tränga ut genom hans albastervita hud. När människorna flockades runt buren och försökte peta på honom med pinnar så rörde han inte en min. Hon stog en bit bort men såg att Svältkonstärens värdighet var alltid orubblig.

-Den där flickan, inte mer än ett barn, ser på mig med ögon som en tiger. De glöder och hon vill äta mig. Hon njuter av det hon ser och jag kan inte låta bli att tänka på hur det skulle vara att bli uppslukad av hennes vackra lilla mun, med se där vassa blänkande tänderna.

Den Anemiska Drottningen går vinglande framåt gatan med klapprande klackar. Tänker att hon ska gå hem och lägga sig en stund. Hon håller huvudet högt som hon alltid gjort. Inom sig vet hon att hon kommer att sluta på samma sätt som honom som hon aldrig glömt. Hon ska tyna bort i sitt takrum under tyngden av sina bolster. Ensam men med värdigheten i behåll. Precis som Svältkonstnären när han tillslut bara förtvinade och försvann. En eftermiddag när hon gick dit efter skolan låg han död och stilla där i halmen, i buren på Gamla Stans torg.

 

 




Fri vers (Prosapoesi) av Katinka VIP
Läst 83 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2024-02-16 22:03



Bookmark and Share


    Lena Söderkvist VIP
Undrar hur många som förtvinar utan att ens märka det själva. Hemskt och allvarligt. Tidlöst också.
2024-02-17

    Askanden
så kan det gå

Allah karim
2024-02-16
  > Nästa text
< Föregående

Katinka
Katinka VIP