Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Saknadens ensamma låga

En ensam låga brinner

Ett ljus för någon som saknas oss

En liten strimma mitt i mörkret

När saknaden och sorgen river

 

En ensam blodröd ros

Med en handskriven lapp

En sista hälsning

Till någon som aldrig kommer åter

 

Ett stråk av glädje och skratt

Som fyller hjärtat med värme 

Mitt i den oändliga smärtan 

Över att aldrig mer få krama om 

 

Saknaden bär så många ansikten 

Saknaden gör sig påmind i stunden

Saknaden är oändlig efter dem vi mist

Saknaden kommer aldrig helt ta slut

 

Så låt en stilla låga brinna

Ge en strimma hopp i mörkret 

Där varje tår av smärtsam saknad

Bär på ett lika varmt och vackert minne




Fri vers av Maria Sundelin VIP
Läst 25 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2024-03-01 06:41



Bookmark and Share


  Marita Ohlquist VIP
Ja, må ljusen brinna för kärlekens och vänskapens skull.
2024-03-01
  > Nästa text
< Föregående

Maria Sundelin
Maria Sundelin VIP