Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

29feb24

 

 

 

ibland tänker jag att mina grannar är amöbor och att jag lever i en surrealistisk mardröm, där amöbor med människokläder och människoansikten går omkring på gatorna med bärkassar från ica, eller portföljer, , amöborna pratar på andra sidan väggen i mitt vardagsrum, jag kan också höra hur amöborna går ut och in i trappen på kvällen, det är en märklig och främmande känsla, är jag en djuphavsfisk som driver omkring i ett kallt och mörkt hav fyllt med rosaglittrande jävla amöbor som inte existerar annat än i drömmen om sig själva, i illusionen av att de är en person när de egentligen är en encellig parasit, illusionen av förstånd när det bara finns vakuum och oändligt vidsträckt kall rymd, nej inte konstigt att man dricker för mycket ibland, spriten eller vinet värmer gott dessa dystra vinterkvällar när amöborna gnistrar som stjärnor i en kall och hård betonghimmel, jag måste var utomplanetarisk, eller om det är grannarna som är det, om de härstammar från säden från ett brutalt och inavlat monster från annan planet som bestämde sig för att ejakulera sin fasansfulla säd över trakterna där jag bor, för nu prunkar landskapet formligen av amöbor, de glittrar i vinternatten, och de är lyckliga eller olyckliga och det spelar ingen roll vad de är för de är fucking jävla amöbor,

 

 

 

 

 

 

 

 

 




Prosa av Androiden VIP
Läst 27 gånger
Publicerad 2024-02-29 19:23



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Androiden
Androiden VIP