Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Säkert!Här är en innerlig dikt med titeln Shattered Dreams

Certainly! Here’s a heartfelt poem titled Shattered Dreams:

In the quiet of night, when stars weep unseen,
I gather the shards of my dreams, broken and keen.
They lie scattered like fallen constellations,
Each fragment a memory, a silent lamentation.

Once they soared high, like kites in the sky,
Promises etched in stardust, hopes reaching nigh.
But life, that fickle artist, painted over their hues,
Leaving behind a canvas of fractured blues.

The castle I built on shifting sands,
Its turrets now crumble, lost to shifting hands.
Love's sweet melody turned bitter and discordant,
Echoing through empty halls, a haunting lament.

The laughter we shared, like fragile glass,
Splintered into fragments, too delicate to grasp.
And the moon, witness to our whispered vows,
Now hides behind clouds, veiling broken vows.

Yet amidst the wreckage, a quiet resilience stirs,
For even shattered dreams can birth new spurs.
I gather the pieces, each jagged edge,
And weave them anew, a mosaic of courage.

Perhaps the night sky weeps for what's lost,
But dawn awaits, with whispers of hope embossed.
In the shards of shattered dreams, I find my way,
A phoenix rising from ashes, ready to sway.

So let the stars weep, let the night mourn,
For within these fragments, a new story is born.
Shattered dreams, like fallen rain, will nourish the earth,
And from their ruins, a rebirth—a second chance at mirth.

 

 * I nattens tysta, när stjärnor gråter osedda, Jag samlar skärvorna av mina drömmar, trasig och ivrig. De ligger utspridda som fallna konstellationer, Varje fragment ett minne, en tyst klagan. En gång svävade de högt, som drakar på himlen, Löften etsat i stjärndamm, förhoppningar närmar sig. Men livet, den ombytliga konstnären, målade över deras nyanser, Lämnar efter sig en duk av bruten blues. Slottet jag byggde på flytande sand, Dess torn faller nu sönder, förlorade till att flytta händer. Kärlekens söta melodi blev bitter och disharmonisk, Ekar genom tomma salar, en spökande klagan. Skrattet vi delade, som ömtåligt glas, Splittrade i fragment, för ömtåliga att fatta. Och månen, vittne om våra viskade löften, Nu gömmer sig bakom moln, beslöjar brutna löften. Men mitt i vraket rör sig en stilla motståndskraft, För även krossade drömmar kan föda nya sporrar. Jag samlar ihop bitarna, varje taggig kant, Och väv dem på nytt, en mosaik av mod. Kanske gråter natthimlen för det som är förlorat, Men gryningen väntar, med viskningar av hopp präglade. I skärvorna av krossade drömmar hittar jag min väg, En fenix som reser sig ur aska, redo att svaja. Så låt stjärnorna gråta, låt natten sörja, För inom dessa fragment föds en ny berättelse. krossade drömmar, som fallande regn, kommer att ge näring till jorden, Och från deras ruiner, en återfödelse – en andra chans till glädje.




Fri vers (Fri form) av Jeflea Norma, Diana. VIP
Läst 91 gånger
Publicerad 2024-03-01 02:10



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Jeflea Norma, Diana.
Jeflea Norma, Diana. VIP