Jag pratar med pappa och känner att snart spricker han
Men det gör han inte

Jag pratar med pappa igen, och känner hur rädd jag är att han ska höja rösten
Men det gör han inte

Det har gått flera år
Och sånt gör han inte längre

Men känslan är kvar och tar över

Jag stressar igenom det jag behöver säga och hoppas att vi lägger på telefonen snart

Jag känner att han som var i huset är kvar
Men han har förändrats

Men jag har flyttat, och han gör inte sånt längre
Jag är vuxen, och han säger förlåt nu för tiden
och han menar det varje gång

Vem vet när kommer jag sluta vara rädd för honom?
Vem vet när min kropp kommer känna sig trygg igen?