Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Rädslan för att apparater och robotar, artificiell intelligens, är främst två saker. En sorts chef i fiktiv form, kommer att tro sig förstå att människan är överflödig. Att en sorts 'Matrix-fixerad värld' uppstår. En värld där allt styrs av program.


En sak som han funderar över...




...Anders Larsson alltså, en person jag bara hittat på.

Eller?

Är om planeten får oväntat besök av en större himlakropp,
frågan är då 'hur stor'.

Eller hur konsekvenserna blir och han borde tänka sig
vore mest demo kratiskt.

Det vill säga, i en tänkt verklighet.

En så stor himlakropp att när den 'slår ned', i havet,
en stor sjö eller i en avlägsen ödemark.

Dessa områden utgör ju ändå den mesta ytan,
där djur och människor 'inte finns'.

Ändå finns 4 femtedelar av livet i havet.

Dessutom är frågan vad som menas med 'liv'?

Plankton, myror, människor, hundar, katter, fåglar?

Bakterier, svampar, buskar och träd?

En himlakropp så stor att den utplånar allt liv
för en period av hundratusen år.

En himlakropp så stor att den förmår rubba planeten
Jorden ur sitt läge i vandringen i en bana runt solen.

Om planeten Jorden hamnar i en bana 'för långt bort'
från stjärnan solen, då fryser vi ihjäl.

Om planeten Jorden hamnar i en bana 'litet för nära'
stjärnan solen, då brinner vi upp.

Så vilken sorts öde eller framtid, skulle vara att föredra?

Det blir förstås inget val.

Det som sker, det sker.



(Texten har legat och vilat upp sig
i utkast allt sedan 2924 03 21)




Prosa av lodjuret/seglare VIP
Läst 25 gånger
Publicerad 2024-11-17 07:08



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP