Oumbärlig är sömnen,
tänker vaktmästaren,
på väg ned från vindsvåningen
i konserthallen.
Flickan kan inte sova,
tänker vaktmästaren.
På Stora Scenen övar Stadsorkestern,
långt efter stängning.
I tycke och smak är vaktmästaren liten,
men fadershjärtat är större än all musik:
Bach eller Haydn – säkert är att volymen är för hög,
för den här tiden.
En och en ledsagar han dem ut –
violinisten, trombonisten och pianisten,
även kompositören på bakersta raden –
släcker sedan han ner lokalen.
Oumbärlig är flickan,
tänker vaktmästaren,
på väg tillbaka upp,
till vindsvåningen,
i konserthallen.