Det är då märkligt med människor, en del dör sittandes
på en häst. Andra kan först ramla av hästen, stiga av hästen
eller avlida sparkad av en häst. Åter andra ser kamraterna
dö vid sin

sida i krig. Sedan kommer en sådan person hem och blir
påkörd och dör där på gatan. Eller så kommer den tillbaka
till landet, stugan, boendet, bara för att sätta ett fiskben i
halsen vid middagen

och kvävas till döds. En del människor dör mitt i sitt värv
(arbete) och andra ger upp andan medan de sitter i en båt
och drar nät. Andra hinner till affären och handla mat till
middagen. Sedan segnar

de ned till den sista vilan när det bara är några steg kvar
uppför en trappa. Själv undrar jag om Egon kommer ifatt
mig medan jag väntar min Ulla, att hon skall komma och
läsa ur en

bok högt för mig där jag ligger på mitt bittersta. Tänka att
få dö hemma i sin egen säng, bara somna om aftonen och
sedan aldrig vakna mera. Eller att få bli av med ena armen
i en maskin

på arbetet och dö av blodförlusten, för att ingen har lagt
märke till ens egna sista misstag här i livet. De var fullt
upptagna med sitt, inte dagdrömmer de på arbetet sitt
utan bara jobbar.