På kvällen närmar de sig
och kryper och smyger och flåsar
hugger till i bakhuvudet
styckar mig och hugger igen.

Med huvudet mot kudden
som smeker min kind
börjar mitt huvud pulsera
det exploderar och imploderar.

I tystnadens mörka hålrum
med dikter uppsatta på väggen
tårar som rinner genom kvarteret
och ett mörker som omfamnar mig.

En fråga brukar jag ställa
till den som vill höra min röst
till den som fortfarande har ögonen öppna
när ska jag någonsin bli fri?