Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Upprinnelsen i det här fallet, är en kommentar jag skrev till en text av karenina, en av poeterna här inne. Hennes skrivande handlade om acceptans. Något jag själv just varit upptagen med att tänka på skillnader av.


Upprinnelse - läs det här bara om du är...




Så märkligt, tänkte just på acceptans.
Skillnaden mellan människor kan ju vara just sådan.

Att vara överens om att 'visserligen tvingas acceptera
att varandet har ett pris',
samtidigt vara oense om vad det priset består i.

(Så långt kommentaren.
Resten av texten nedan, är eget tycke.)


Jag tänkte mig här två vänner, två syskon.
Eller kanske en förälder och ett barn.

De är överens på sätt och vis.
Samtidigt har de åsikter som är olika.

Exempelvis att den ena röstar på det röda blocket i politiken.
Medan den andra har sina sympatier hos det mer blå.
Man kan också kalla dem för vänster och höger.

Politik betyder ungefär detsamma som teknik.
Det vill säga att politik är vad man har för åsikter.
Medan teknik är att göra, utföra tänkt och nämnd politik.

Eva kan exempelvis anse att priset kan vara 'för högt'.
Medan Göran menar att det kan aldrig bli 'för högt'.

Eva kan anse att om priset är människors liv och hälsa,
det som någon säger sig kämpa för kan vara ett nämnt
'for the greater good'.

Medan Göran vill mena på att 'litet spill får man räkna med
när det kommer till att få sin vilja igenom.

Ett exempel kan vara att för att en teknik alls skall kunna
finnas, ingen 'får stå i vägen för utvecklingen', även om det
skulle innebära att 'gå över lik', likvidera andra människor.

Prylar beroende av vissa dyra och sällsynta ämnen, skulle
aldrig kunna fås att fungera, om vissa människor inte kunde
acceptera att priset är andra människors liv och leverne.

De prylar jag inte gärna vill nämna här, är datorer, smarta
telefoner, platt-teve, batterier och tekniska underverk som
numera sitter i bilar, bussar, tåg, flygplan, båtar, drönare,
betalsystem, portkoder et cetera.

Om vi alla tänkte och tyckte som Eva, skulle vi fortfarande leva
som vid andra världskriget, omkring 1942 alltså. Fortfarande.

Samma status alltså. Och det en del av mänskligheten är värd
att acceptera, är även att leva som på 1800-talet. Inte negativa
med att leva då, fattigdom, elände, krig och liknande.
Utan med idel positiva inslag, som i en drömd verklighet.




Prosa av lodjuret/seglare VIP
Läst 36 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2024-04-09 14:33



Bookmark and Share


  lodjuret/seglare VIP
Själv skulle jag fått skriva det här på papper istället för dator, om jag inte velat eller kunnat acceptera att 'de skulle ju ändå dö', ungefär som att radera ut några hundra byar för att kunna sedan 'utropa en egen stat', plats att leva på, ingen plats här nämnd, nlott en smula ihärdigt kojbottad.
2024-04-21
  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP