

Redan medlem?
Logga in

Aldrig minTidens trumma har börjat sina Ödets spegel reflekterar min besvikelse och förlust Gryningen och skymningens kretslopp är fortfarande aktiva med och utan din närvaro Så som gryningen jagar skymningen, söker jag efter dig i min förvirring Jag ser dig över allt men du tittar bort, rakt genom mig som inget har hänt, Undvikar mig och allt vi var, så som värmen undvikar mitt land, bara snön som begraver mina sorger och förlust. Begravar mig i en hast Tidens brygga är byggd mellan oss utan någon väg att korsa över Nu vet jag att du aldrig var min Verken i verklighet eller i fantasin Du var aldrig på riktigt bara en illusion som jag skapade i mitt tomm rum, verken nu och för alltid du var aldrig min, verken nu eller i nästa liv. |
![]() ![]() ![]() A.G.M |