


Rhymes of the Zodiac - A tribute to the beauty of the stars
en plastisk robot med mun av svaveloxid ett fönster smälter till en skulptur en vas att ställa ryggmärgen i som den plastiska roboten med händer av gummi kan publicera på instagram jag vet inte om den jobbar som ortoped eller var fascinationen för människors ryggrad kommer från vi bör aldrig förringa betydelsen av plastiska robotar i samhället hur deras flytande kroppar av silver kan bilda en spegel eller ett ord kanske lemlästade ortopediska fragment av samtidens hysteri jag skulle kunna döda för en robot med kropp av flytande metall som kan beskära äppelträdet om våren på en piedestal i ett annat rum står en hjärna av guld det ligger en svart fågel på hjärnan av guld, det intensiva vårljuset faller in från vänster och fågelns ansikte är vänt mot ljuset
jag vet inte om det är ett resultat av robotens injektioner jag ligger kopplad till ett dropp i mitt sovrum rullgardinen är neddragen jag tänker mycket på döden och robotar i detta tillstånd jag tänker på det vackra proppskåpet i hallen det är så tyst och elektriskt jag tror att jag är fascinerad av proppskåp robotens språk är en efemär docka vars buk spricker av halm och metafysiska övertygelser klockan slokar på väggen en abstraktion av det fysikaliska tillståndet i universums subatomära rörelser jag älskar kanske ingenting idag en dos av självförakt är inte att förringa för produktiviteten ja egenkärleken är så incestuös och beskedlig jag tror att robotar och zebror älskar sig själva där de står med huvuden av krom i cancerblommor
Bunden vers
(Sonett)
av
Androiden
![]() Läst 59 gånger Publicerad 2024-04-21 15:53 ![]() |
![]() ![]() ![]() Androiden ![]() |