Du slänger breven jag gav dig och skivan där jag har skrivit att jag älskar dig fastän du egentligen tycker den är bra. Du glömmer bort att din favorit t-shirt var en present från mig och visar vår låt för din nya tjej. Sen ligger ni till den, men efteråt säger hon att det var en konstig låt att ligga till. Du tänker inte på mig. Vi har inga gemensamma vänner så ingen nämner mitt namn. Och om du ändå skulle träffa någon som frågar om mig säger du lite frånvarande att vi ville olika saker. Du blockar mitt nummer och sen blockar du mig på Instagram. Du har ingen anledning egentligen. Din flickvän behöver inte ens be dig. Du vill bara inte se mitt ansikte. Avståndet mellan oss är 80 mil och därför springer vi aldrig på varandra. Vi behöver aldrig fundera på om vi ska hälsa eller bara gå förbi. Du har ingen aning om vad som händer i mitt liv, ingen av dina kompisar kan ha sett mig på Ica med ny frisyr. Jag finns helt enkelt inte längre i din värld. När du är 27 ser du någon på stan som du tror skulle kunna vara jag. Du vänder dig inte om för att kolla efter. Det gör inte jag heller.