Om hösten då falla löven,
i fängelser duger visst röven,
där dansar fången i sin cell,
från morgon arla till sen kväll,

en slags vals till inbillad musik,
där svänger hela kroppen till mimik,
isoleringens lilla enskilda rum,
ej heller där viks engelsk tum,

ytan kan blott tänkt mätas av ljus,
annars i sinnen lever ännu tänkt bus,
oavsett årstid lever i minnet djuren,
där i leker även den mänskliga naturen...