Från hemlandets famn, jag vandrar bort,
Lågor piskar ryggen, natt och dag.
En kvinna kvar, hon känner inte min smärta,
Hennes kropp gråter, medan jag flyr vår sorg bort.

Allt jag lämnar, minnen och begär,
En resa mot ovisshet, en framtid utan namn.
Inget hemland, ingen famn att vila i,
Bara en längtan efter frihet, en längtan efter ro.

Vart leder vägen? Vet jag inte än,
Men hoppet brinner, en gnista i mörkret.
Kanske en dag, jag hittar en plats att kalla hem,
Där själen finner frid, och hjärtat kan vila.

Tills dess, jag vandrar vidare, mot okänt land,
En flykting från mitt förflutna, en sökande efter ljus.
Kanske en dag, jag finner min plats i världen,
Men tills dess, jag vandrar vidare, mot en ny horisont.