Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Här är det min älskling som bestämmer hur historien ska fortsätta - om än baserat på mina alternativ som ger möjliga glimtar. Ni kan gärna fundera hur ni skulle ha valt - men det är hon som får välja tillvägagångssätt.


Grönluvan följer Drakstigen, kapitel 7

 

 

Andy End sätter igång att spruta eld på sin egen bokhylla. Helt iskallt låter draken alla böckerna brinna upp, dessa historiska studier över mänskligheten som han själv måste ha författat. Genast ångrar sig Grönluvan att hon kom med det dramatiska uppslaget. Av någon giftig, grön rök torde grottan fyllas, men det enda hon känner är varelsens värmande andedräkt. Utifrån skogsgläntan börjar brandlarmet att bröla, likt en sårad älg. Det är förstås drottningen som har låtit montera upp larm direkt i naturen. Nu kommer nog hennes björnar snart inrusande med vattenhinkar i högsta hugg. Grönluvan kväver ett skratt. Dock åt insikten att hela biblioteket håller på att försvinna, börjar hon gråta hejdlösare än någonsin.

 

Ur den lilla kvinnan väller ett vattenfall, som strömmar uppåt, snabbt upp längs de flammande bokryggarna. Elden blir illgrön. Hans väldiga vårbrasa hinner demolera tusentals skrifter, men när den äntligen släcks, så återstår nio intakta volymer. Likt katternas liv, tänker Grönluvan lättad. Åtminstone delvis fullkomligt ångrar hon sig att ha uppmuntrat kulturmordbrännaren, emedan hon halvt solklart tycker det var en nödvändig idé. Ty nu behöver Andy End inte längre vara uppslukad av varenda analys och teori han någonsin låtit påskina. Nio verk är alldeles tillräckligt, att såväl fördjupa sig i som upptäcka, för förundransfulla människobarn som Grönluvan.

 

Bland titlarna hon redan bläddrat i, förefaller The Last Dragon samt How to Become a Man blivit aska. Däremot återstår Deeper Studies of Human Nature i fullständig skepnad. Överlevt har även The Woman Who Climbed Every World, medan död ligger How to Grow Downwards (into Fire of Earth). Trots förödelsen passar Grönluvan på att dra ett tarotkort. Det visar sig bli Tornet, ett oerhört högt bygge som just är i färd med att rasa ihop. På bilden ser man små människor som faller ut genom dess fönstergluggar. Draken knackar henne på ena axeln - i undran vad hon håller på med - men smeker över andra axeln. Han pekar med svansen mot grottväggen bredvid den forna bokhyllan. Där synes nu stå inristat, att de har varit tillsammans sedan urminnes tider. Och så skall förbli, typ "Andy End & Grönluvan Forever", fast med närmast oläsliga hieroglyfer.

 

Vad tar sig Grönluvan för i denna besynnerliga stund, då sagan börjar närma sig sitt slut...?

 

X) Söker ett sätt att undanmanövrera och kollra bort drottningen inklusive väktarbjörnarna, som kommer instormande för att bekämpa den redan släckta eldsvådan.

Y) Kysser drakens heta mun med sina våta läppar, och tumlar livfullt omkring i den filosofiska askan, varur vitsippor spirar.

Z) Somnar skönt efter det hårda räddningsarbetet, och drömmer om en glömd stad, vari draken har ristat in deras gemensamma historia i vareviga, steniga vrå bland blomstrande träd.

 

 

 

 




Prosa (Fabel/Saga) av TrollTörnTrappan VIP
Läst 44 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2024-05-09 21:53



Bookmark and Share


    Lena Söderkvist VIP
Levande beskrivet med eld som bir lika grön som Grönluvan.
2024-05-12

    liktenelegi VIP
Så levande författat om dessa underbara varelser! Funderar om det finns en anledning till varför just de två boktitlarna klarade sig?

Hursomhelst, uttrycket ”den filosofiska askan” är för fint för att jag inte ska välja alternativ Y…
2024-05-11
  > Nästa text
< Föregående

TrollTörnTrappan
TrollTörnTrappan VIP