Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

DIKTENS ORO FÖR KLIMATET

Någon oro för klimatet
hörs ju knappt i poesin.
Där körs det interna pratet
mellan egons gull och grin.
Dikten sitter fast i tjatet
och i kärlekshysterin.

Någon korp kan våga kraxa
oro för klimatets kris,
medan trutarna törs maxa
pladdret i sin poesis                    
omedvetenhet och flaxa
skränande på trutars vis.

Några fattar mod och skriver
vinglig, vankelmodig vers
om klimatets kris. De kliver
därmed genom tjattret tvärs.
De är diktarna som driver
oron för klimatets pärs.

Någon tanke kan nog väckas
av miljömedveten dikt,
någon fördom kanske knäckas
av ett kväde utav vikt.
Det är dags att sig förskräckas
låta, när man läser dikt!

Någon skrev för länge sedan
"Ångest är min arvedel".
Samma gäller nu, emedan
oron är klimatets fel.
Oron borde allaredan
höras mer i diktens spel.




 

 

 

 

 

 

 

 

 




Bunden vers av Ulf Carlsson VIP
Läst 49 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2024-05-12 15:04



Bookmark and Share


  Koppartråd
Intressant dikt det här. Människor knådar andras ord till sin fördel - och det finns ingen fördel i döden för den som vill leva ett liv i överflöd på bekostnad av något annat.

När slutade vi våga skriva om sådant som inte direkt relaterade till oss själva? Vi som människor är kanske för små för sådana stora tankar - och därför står vi och trampar i våra gravar, snopna när vi finner oss gå dödens ärenden, helt gratis dessutom.
2024-05-12
  > Nästa text
< Föregående

Ulf Carlsson
Ulf Carlsson VIP