Mina händer i jorden
varligt skrapas
det yttersta skiktet

Jord packas lätt
i en ny kruka
vattnas med fin stråle

Träden tycks omöjligt
ha varit kala
grönskan vaknar även i landet
där missiler föröder

Den vita och blå blomman
låter mig ana din
skapelse kraft

Ett rum
växer
ovanför träden

Saknaden
vilar
som en klang botten
möts i det lilla barnets skratt
när strumpan dras ur min hand

Håll din hand över världen

©Eva Hedlund fd Langrath 2024