Du är klippan i mitt hav
Du står pall inför mina svallande, oroliga vågor
Du blöts ner av tårar
Men räds icke
Du stannar där du är
Stadig i din tröst
Fintar bort mina demoner med okuvlig humor
Kan inte låta bli att skratta
Åh, tacksamheten
Ditt nöjda hummande
När jag vilar mitt trötta huvud mot din axel
Mitt öra lämnar avtryck
I din fräkniga hud

Nu lägger sig vågorna till ro
Vi blir varma av solen
Och sömnen har tagit oss båda i sin famn.