jag hällde alla år av uppdämd kärlek

rakt ner i din bekräftelsetank

utan att vilja förstå

att den var bottenlös

min kärlek rann igenom dig

och än en gång

lät jag mig dräneras

aldrig sa du att  jag inte räckte till

du sa  att jag blev för mycket

jag sörjer inte längre

att du är en så liten människa;

så vek, att du inte orkade bära min kärlek

min  tanke var aldrig att läka dig

allt  jag ville var att älska dig,

älska dig tills du lärt dig

att älska dig själv hel igen

men när allt kommer omkring 

är det kanske samma sak