Rädslan för att ej finnas mer
drabbar nu som det tycks allt fler
de vilka i krig o elände dör
är de vilkas bortgång så berör

fort går en sommar
sedan en varm höst
då livet verkar svikta
så där på en höft

ej allt som rimmar
känns vara likt guld
tummar rullas i timmar
över egenkänd skuld

men någon tröstar knytten
i en besökt värld och by
sedan kommer där annat
och världen känns som ny.