Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Sista stegen


Dödtid

Förlorat din halsduk, kappa,
ja, dina handskar, din ring.
Allt på en dag, eller var det en månad.
Tråden om din längsta mardröm.
Du hade ju vart i "juvelernas stad".
Där fanns inte ett dyrbart halsband
eller någon glittrande ädelsten.
Du har tappat vägen.
Hur klarar du dig utan karta?
Din röst är lost.
Nyckeln till ditt namn är borta
och dina händer fumlar i blindo.
Timmar har du letat efter dörren.
Du hittar inte dörren.
Ljuset vid ingången till ditt hus.
Hur återställer du elledningarna
utan en not, ett mått, en karta
att utgå från?
Ingen säger något.
Ingen där.
Bara månens sorg
som om natten
hade berättat
dess sista hemlighet.
Natten.
Månen.
Förlorat.
I mörkret
förlorar du dig själv.
Hur hittar du
vägen hem,
kanten av kontinenten bortom
utan någonstans att landa?
Bara ditt hjärta vet.
Hjärta av glas och sand.
Litet mörkt papper
viks in i sig själv,
svart på svart.
Förlorat.
Din högra fot.
Ja, och ditt andetag.
Lite plastfilm över lungorna.
Luften blir till en gardin
av galenskap.
Något återkommer nu.
Berget.
Dess puls av sten.
Den fruktansvärda vinden.
Snön.
De tar dig med sig
för dina sista steg.




Fri vers (Fri form) av Kosmopoliten
Läst 36 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2024-05-29 14:35



Bookmark and Share


  Larz Gustafsson VIP
Påminner om Kafka.
2024-05-29
  > Nästa text
< Föregående

Kosmopoliten