Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Seger


Jag ringde den blanka isen över sjön.
Och det blänkte till.
En skärva av ljus som smekte ditt ansikte.
Och det blinkade upptaget.
I luften och dig.
Ni hade inte tid med mig.
Så jag gick min väg och har inte kommit fram.
Över grönskans nejder och städernas brus.
Längs landsvägar och böndernas marker.
Jag mötte en annan som var lika ledig som en skjorta i ett skyltfönster.
Och när marken skälvde under hennes naglar.
Gick den första amfibien upp på land och blev till slut människa.
Och den gick sin väg och har inte kommit fram.
Har inte kommit fram.
Aldrig kommit fram.
Aldrig.
Jag ringde den blanka isen över sjön.
Och det blänkte till.
Som när en stjärna föds.
Som aldrig kommer fram.




Fri vers av Peter Utbult VIP
Läst 53 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2024-05-29 18:00



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Peter Utbult VIP