Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Utan för på gatan syntes Jonas bil parkerad. Den hade en lapp på rutan under torkarbladet fast. I trädet hördes fågeln, det kanske var en trast. Jonas var i tjänsten och på jackan var en bister text markerad.


Car Amba (den bättre hälften kunde väl vara nog?)





Två tuffa brudar möts i ett konditori, där har de det bra för det regnar ute som spön i backen, blixten lyser upp himlen och åskan går något alldeles hiskeligt. De sitter där med en kopp hett vardera. Det är het choklad med vimsad grädde toppad på som ena skruv så där läckert. Till chokladen har de en bakelse, en avlång skorpa samt en havrekaka med russin i. Där syntes Yvette och även Cordelia i som allsköns ro. Yvette hade grekiska sandaler med som snöre av läder virat kring benen, kjol i rött och blått, en blå topp och en käck röd smäck. Cordelia å sin sida hade själv sandaletter i vitt, en vit toppig sak påminnande om en jacka, samt byxkjol och huvudet var bart. Hennes långa rödblonda hår ville hon inte dölja. I nacken syntes en sådan där prydligt ordnad enda lång fläta, ned på en bred rygg. Hon var litet bred, kort och satt, medan Yvette var lång och smal. Tripp, trippeli tripp det lät om gatans satta plattor blågrå.
Yvette
- Kvinnor njuter mera.
Det blev alldeles som tyst i minst tolv röda sekunder. Det kan ha varit sjutton förstås. Sedan brast bubblan med ett ohörbart 'tjoff'.
Cordelia
- Du menar att du låter som en sådan där gammal järnväg?
Yvette
- Inte själva järnvägen, dummer.
Cordelia
- Men likt en ångvissla fast grövre liksom?
Yvette
- Jaa, det går ju inte bara som ljudlöst förbi heller.
Cordelia
- En annan sak, eller flera frågor du inte heller kan riktigt svara på.
Här hörs det att Yvette börjar fnissa och så efter bara tre sekunder kommer det en smula mera och så börjar Cordelia fnissa och sedan får damrummet ta emot besök, en i taget medan den andra verkar som hoppa hage, jämfota eller i vilket fall 'byta fot' under tiden.
Vad gör människan där inne egentligen? Inspekterar speglen för att se om den håller modern standard?
Då de båda vännerna åter sitter till bords utan att det blivit 'fråndukat', skruvar de ändå något på sig innan själva mumsandet åter igen verkar vara som på tapeten.
Yvette
- Men du vill 'ha det ur dig', för att de verkar svarslösa?
Cordelia
- Ja. Tycker killar att tjejer är så där läckra som...
Yvette
- ...tjejer tycker att killar är, när en kille är det...
Cordelia
- Du tar orden ur munnen på mig.
Här tog en paus vid och drickat var inte riktigt lika hett längre. Bakverken togs i besittning ett i taget. Några illustrerande ljud hördes vid just det där bordet.
Yvette
- Det är nog inte bara du som undrar om män har motsvarande tankar, känslor och lustar som du själv har.
Cordelia
- Mmm. Men det är både en lätt och samtidigt en svår fråga att svara på.
Yvette
- Ja, det är så en själv ju funderar. Vill jag ha ett kort svar eller ett som ställer kanske ännu flera frågor.
Cordelia
- Den andra frågan skulle jag själv kunna svara på. Bara att jag vill höra vad någon annan har för funderingar kring saken.
Yvette
- Det är som i skolan.
Cordelia
- Vad menar du med det?
Yvette sörplar då hon dricker. Över huvud taget vill hon som illustrera hur just hon njuter i fulla drag av att uppleva allt som ett enda stort äventyr. Det låter när skeden formligen äter sig in i bakelsen och när kakan äts, det hörs som ett slags knaprande ljud, som vore hon en ekorre hållandes sin nöt.
Yvette
- Jo, läraren har de mesta svaren. Ändå är det en elev som får frågan.
Cordelia
- Jo, som läkaren efter uppvaknandet.
Yvette
- Jaså?
Cordelia
- Jo, den frågar 'vet du var vi är någonstans'?
Yvette
- Är du läkare så borde du själv ha koll och inte behöva fråga patienten?
Cordelia
- Mmm.
Yvette
- Så, vad tänkte du på?
Blixtar korsade himlen, fast ibland gick det inte att riktigt se vad som hände.
Men höra gick bra. Det blåste en del och det var helt enkelt ett visst liv där ute. Naturens krafter på humör, fest för helas slanten, vad det verkade.
Cordelia
- Jo, så här är det. Jag anställer någon som skall göra ett jobb åt mig.
Som att vara ledsagare eller vårdare.
Yvette
- Ja?
Cordelia
- Det är 'underförstått' att den människan jobbar åt den som betalar.
Yvette
- Ja?
Cordelia
- Ändå vill den arbetande 'bestämma själv', som att bestämma hur jobbet skall göras, istället för att vara en opersonlig resurs åt den som de skall ledsaga.
Yvette
- Du menar?
Cordelia
- Att den anställde vill 'göra det på sitt sätt', annars kommer den sura minen fram och den blir 'besviken, ilsken'.
Yvette
- Men i jobbet ingår att den som skall bli 'servad', bör också kunna vara den som 'är chef'?
Cordelia
- Just så. Den som tagit jobbet, ser sig själv som 'boss på bygget'.
Yvette
- Men du menar att det är fel?
Fönstret har verkat bli mindre, eller är det en synvilla, en reflex som fångar den någons uppmärksamhet och kanske vill själva den målade inramningen ha som ett eget inlägg i rabatten?
Envar som någon gång besökt ett konditori, lagt märke till möjligen, där finns vissa möjligheter att titta på andra människor, med och utan fönster mellan den nyfikne och människorna omkring som verkligen 'bara sköter sina egna angelägenheter'.
Cordelia
- Inom ett serviceyrke hette det ju förr 'kunden har alltid rätt'.
Det är vad som borde vara rättesnöre?
Yvette
- I alla fall...
Cordelia
- Borde den anställde kunna rätt motivera sitt beslut. Så det framgår...
Yvette
- ...om beslutet har med själva jobbet, uppgiften att göra...
Cordelia
- ...eller om sättet att göra saker på är 'hur en anställd själv skulle göra',
om görandet vore ett eget sätt att hantera en situation.
Yvette
- Det där har nog att göra med hur någon som jobbar, är som person.
Cordelia
- Du menar...?
Yvette
- Om den anställde har en stark eller grym personlighet eller om den personen är en smula smidig och provar sig fram.
Cordelia
- Jo, att den som blir ledsagad eller vårdad betraktas som en person.
Inte bara en som man själv har som uppgift.
Yvette
- Du menar att den bör få arbetet att vara snarlik en kompisrelation.
Där båda har förslag och möjligheter att göra sin röst hörd?
Cordelia
- Jo, om rollerna vore ombytta.
Skulle någon vilja bli 'bossad över' eller skulle den vilja kunna
'ha ett ord med i laget'?
Yvette
- Vi människor låter nog tillfället styra.
Om den som skall bli ledsagad 'vet bättre ibland', än den som ledsagar.
Det skulle ledsagaren tänka på, menar du kanske?
Cordelia
- Jo, skillnaden är ju om den ledsagade är ett gammalt proffs och ledsagaren
'har noll koll' stundom.
Yvette
- Du?
Cordelia
- Ja?
Yvette
- Det här var gott.
Cordelia
- Du vill ha en kopp till?
Någonstans i närheten hördes en hund skälla. Regnet hade upphört, himlen var mera klar, solen tittade som glatt fram igen. Glada var även vännerna. Yvette såg på klockan. Även Cordelia såg på sin. Det hade väl inte varit så farligt som det verkade. Så här i möjligt goda vänners lag.



(Om bilden. En sådan där kvalmig dag i juni.
Vad kan väl passa bättre än en råkall dag i
december månad något senare samma år?

Medge att den röda texten till vänster i bild
gör något för själva bilden, som tomten till höger
i bild annars ensam skulle behövas för att göra
själva djupseendet som en sådan där tjänst?)




Prosa (Kortnovell) av lodjuret/seglare VIP
Läst 22 gånger
Publicerad 2024-05-30 14:54



Bookmark and Share


  lodjuret/seglare VIP
Är diskussionen en tvekamp, där det är lätt betydelselöst om och hur kampen vinns, den 'bara måste' såväl få bli till och den bara måste få vinnas. Ibland stöter du på någon som gärna förlorar, och med den vetskapen, hur kul känns det då att vinna? Kanske kommer vinsten komma att gälla 'hur att förlora', vem vinner den kampen?
2024-06-05
  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP