Groteska mardrömmar dränker min sömn i skräck
Ett monster jag sällan skådat bevakar mig
I varje mörk stund stirrar själlösa ögon fram
Det är en rädsla, en oro, som inom mig bor
Ett kloster av mörker som sakta tär på mig
Mina inre demoner skriker
Min hud skärs i små fina strimmor

Blodet fryser av ångest när monstret ser mig
Dess kalla blodsprängda ögon är ett djävulens verk
Och rädslan som får mitt blod att stelna
Går att beröra i luftens kalla kyla
Daggens blöthet, ömka råhet
Sväller över mig på strandens brant
Jag kollapsar, djävulen fångar mig

I din varma famn är jag levande
Ett monster i skogens dal som flåsar
Vill plågas till sången av skriken
Men djävulen betrodde mig ej, han utplånade pojken
Tog mitt liv och jag fick ge vika
För det bepansrade monstret inom mig
Dess likbleka hud, och blodiga klor
Skulle hemsöka stadens gator i många hemska år

I små fina glimtar av ljus och svek
Skriver jag en melodi om groteska ting
Dansande små satanister hoppar glatt omkring
Djävulens mörka hjärta slår över trädens kronor
Natten är ung, världen är min, djävulen skrattar
Hans hat, hans styrka, ja ni fattar
Denna melodin blir groteskt, fylld av fasa
För hans majestät vill ha det rått och blodigt

Små glimtar av det förflutna tränger fram
Minnesluckor i likbleka strapatser är ute efter mig
Jag är hög på livet, blodet klumpar sig
Kalla kårar strilar på min nakna hud
Ett monster har vaknat, slut på melodin
Likt ett piano spelar jag på tangenterna
Varje ord blir till en mening
Och till slut ser vi resultat
På sagans tragiska slut