Det är vägskälen som reser mig
så aldrig ett stop under färden.
Matsäcken mer packad än jag själv.
Resan ändå en färdknäpp,
som når vägs ände tids nog.
Omskakad, men inte störd, skenbart far vi.
Vidunder.
Väl framme, åker jag tillbaka,
så långt det nu går.