Vi drar undan dimmorna från fälten.
Viker ihop dem till ett skimmer i daggens lätta hav.
Bär vågor från sjön.
Och släcker branden i den stegrande björnens ögon.
Vi klyver ved ur mörkrets kropp.
Värmer oss till svarta lågor.
Bär undan det förlista skeppet natten.
Och sätter morgonens brännjärn i himlen.
Vi väver en karta över jordens sjukdom.
Kammar dess fransar till sömn.
Fångar sländan som bränt sig.
På världslögnernas vita gnistor.
Och när vi rör vid dess vingar.
Lyfter sanningen från marken igen.
Till molnsfinxens djupblå skratt.